Eivi Zakrisson – nummer 11 i Skivaryds Hall of fame

Fram på höstkanten varje år samlades årligen sju edsvurna män på lämpligt näringsställe i Värnamo för att utse vinnarna av tidningen Värnamo Nyheters guldmedaljör i idrott.
Men hösten 1960 skedde ett trendbrott: för första gången ingick en kvinna i juryn.

Inlagt onsdag 2 novemberber 2022 på gamlaskillingaryd.nu – här 14 februari 2023

Vanligtvis försvarade Vaggeryds SOK:s blivande ordförande Sven Lövdahl färgerna för de norra delarna av tidningens spridningsområde. Men den här gången anmälde han förhinder och skickade istället sin hustru May. Hon var pionjär som idrottskvinna i Vaggeryd och väl meriterad ledare..
Och tro det eller ej. När vinnaren av guldmedaljen 1960 presenterades hade den för första gången sedan utmärkelsen instiftades 1945 tilldelats en idrottspersonlighet som var bosatt utanför Värnamo stad och som dessutom var kvinna, Eivi Zakrisson.

Eivi skolades tillsammans med fyra bröder hemma i Bodafors OK, fortsatte karriären i Bredaryds SOK men tävlade på hösten 1960 för Reftele OK och hade samma år tagit sitt fjärde senior-DM-guld i orientering. Det skulle bli ytterligare en drös DM-tecken men då i annan klubbfärg.

• 1961 till VSOK

Detta med Eivi Zakrissons framgångar var förstås en nagel i ögat för Vaggeryds SOK:s damer som Greta Fredriksson, May Lövdahl och Eva Thorell-Eliasson i spetsen dominerade småländsk damorientering sedan ett årtionde tillbaka. Men något fattades för att uppnå absolut svensk elitklass.
Hur är det nu man säger, ”If you can´t beat them, join them”. Från och med tävlingsåret 1961 representerade Eivi Zakrisson nämligen Vaggeryds Skid- och Orienteringsklubb, som därmed under lång tid blev fullständigt oslagbart i småländsk damorientering och som med nyförvärvet Eivi hade en damtrupp av absolut svensk toppklass. Den hegemonin överlevde långt in på 1970-talet med Eivi Zakrisson som ankare.

Eivis brorson Rolf Fredriksson antyder att hans far Lars kan ha haft ett ord med i laget när Eivis familj, som från och med 1955 även omfattade sonen Tomas, år 1961 flyttade till Vaggeryd. Lars var ju politiker i Vaggeryd och kan som sådan ha haft ett ord med i laget när Eivis make Melker fick arbete som lärare på realskolan i Vaggeryd. Därmed föll en rad pusselbitar på plats för Vaggeryds SOK.

• En brytningstid

Eivi Zakrisson kom till Vaggeryd när orienteringen upplevde en brytningstid. De gamla generalstabskartorna i skala 1:100 000 var på väg att fasas ut och ersattes av specialkartor för orientering. Därmed eliminerades slumpen som avgörande faktor när resultatlistorna skulle spikas.
Det ledde till i sin tur till att konkurrensen skärptes och det lönade sig därmed också att träna hårdare. Eivi, som enligt tidens sed var hemmafru, utnyttjade detta faktum. Hon beskrev i Värnamo Nyheter i september 1969 under rubriken ”Eivi Zakrisson blygsam /hemmafru som orienterar” hur det var:
”Eva Zakrisson berättade också att detta med träning är något ganska nytt”, skrev VN. ”Förr tränade man nästan aldrig. Det var bara att ställa upp i en tävling och springa”. Fyra gånger i veckan tränar Eivi Zakrisson. Tack vare att hon bor i utkanten av Vaggeryd (på Götaforsvägen vid kvarnen, vår anmärkning) behöver hon bara byta om till träningsoverall och springa ut. Träningstiden varierar . Ibland springer hon en runda i skogen på cirka 30 minuter, nästa gång kanske hon håller på en timme…Dessutom springer hon varje vecka en träningstävling.

Träningsmöjligheterna förbättrades ytterligare när Vaggeryds SOK 1961 öppnade ortens första elljusbana. Den var en kilometer lång, sträckte sig runt Höga Bränna och var som gjord för stenhård intervallträning.

• Landslagslöpare

Eivi Zakrisson etablerade sig under den första halvan av 1960-talet som en i en grupp landslagslöpare där Ulla Lindqvist var det stora affischnamnet som landets första verkliga orienteringsstjärna bland damerna.
I VSOK.s färger sprang Eivi 1961 först till sig en fjärdeplats på SM, dryga minuten från bronsmedaljen, för att några veckor senare slåss om segern vid damernas SM-stafett. På slutsträcken rådde Eivi dock inte på Friskus-Varbergs avslutare Evy Garsell, men ett SM-silver blev det tillsammans med Yvonne Ljung och Eva Thorell.
I det segrande Friskus-laget ingick för övrigt tre systrar, bland dem Bernice Antonsson som senare slog sig ned i Ålaryd och tävlade för ortsklubbarna SFK och VSOK

Året efter, 1962, var VSOK-damerna så överlägsna i DM att de till och med var snabbast på samtliga tre sträckor.
Som stafettlöpare kunde Eivi räkna in åtta DM-tecken för VSOK mellan 1961 och 1972. Då är att märka att hon vid 1963-års DM-tävlingar var upptagen av landslagsuppdrag när Nordiska Mästerskapen avgjordes i Bergvik, väster om Karlstad. Där blev Eivi elfte dam men Eva Eliasson, May Lövdahl och Yvonne Karlsson räddade i stjärnans frånvaro ändå DM-guldet.
När hon så småningom summerade karriären som orienterare kunde hon räkna in sammanlagt 19 DM-guld i VSOK:s färger. Till den siffran kunde hon dessutom lägga ytterligare fyra vunna för Reftele OK.
Som senior vann hon titel nummer fem år 1962 och följde upp den triumfen med att vinna natt-DM år 1965.

Året efter tog Eivi klivet upp i D-35 där hon tre år i rad, 1971, 1972 och 1973, tog dubbeln, hon vann såväl dag-DM som natt-DM.

Alla dessa segrar väger dock förhållandevis lätt i jämförelse med hennes triumf i den nordiska fyrlandskampen år 1964, den största och mest meriterande segern i år 80-årsjubilerande Vaggeryds SOK.s historia.
Tävlingarna avgjordes i Vimmerby sista helgen i september med fem deltagare per nation. Eivi Zakrisson vann knappt men klart, 1,43 före landslagskollegan Åsa Nilsson och finskan Salmi Arminen.
Vi ska tillägga att Eivi Zakrisson i hög grad bidrog till att Vaggeryds SOK fick arrangera avslutningsetappen vid O-Ringen 1966. Den avgjordes 29 juli vid Hooks herrgård.

Eivi fortsatte efter den elitaktiva karriären som ledare i olika sammanhang där hon särskilt vurmade för jämlika förutsättningar mellan flickor och pojkar.
Hon ställde upp som ledare, bland annat vid O-Ringentävlingarna i kommunen 1983, 2005 och 2009-års O-Ringen i Eksjö som blev hennes sista större uppdrag. Så länge krafterna stod henne bi bidrog Eivi till att hålla den branta stigen uppför Höga Bränna, där hon ett halvsekel tidigare tränade så hårt, öppna. Den kallas inte för inte för Eivi-spåret.

Eivi Zakrisson avled vid 91 års ålder hösten 2021.

Kåre Boberg