Oliver Flodin – nummer 10 i Skivaryds Hall of fame

Boxningen var stor i Vaggeryd i slutet på 1930-talet och tio år framåt. Men i slutet på 40-talet tog allt slut och boxningen betraktades som stendöd i Vaggeryd under ett halvt sekel. Men det var innan Oliver Flodin trädde in i ringen. 

gamla.skillingaryd.nu/skivaryd – inlagt här 2 februari 2023

Oliver är 26 år och har efter 200 boxningsmatcher belönas med svenska och nordiska mästerskapstitlar för både juniorer och seniorer, en rad landskampsuppdrag och en början på karriär som yrkesboxare. Hans hedersplats i Hall of fame är självklar eftersom han vid 26-års ålder uppnått framgångar som Erik Bengtsson, Thore Steen och de andra boxningshjältarna från förr inte ens kunde mer än drömma om.

Den minnesgode känner förstås till hans väg fram till elitnivån. Oliver var en brådmogen yngling. Redan som fyraåring började han med taekwondo och vid åtta års ålder hade han som den yngste i landet tagit svart bälte i denna disciplin..
Men det var ont om träningskompisar i Olivers ålder. Efter att dessutom ha prövat en rad andra idrotter som fotboll, bandy valde han att testa boxning.

Karriären startade i Jönköping hos BK Ringen som nioåring och med dispens för att få tävla.. Men efter en tids pendlande dit tog hans pappa och tränare Sören Andersson initiativet till att starta klubben Muay Thai i Vaggeryd.

Sören har också varit en målmedveten tränare genom åren. Hans uppfattning om träning, och på den linjen har han uppenbarligen fått de båda sönerna med sig, är att boxare från anda länder må ha bättre förutsättningar på nästan alla plan, men förberedelserna ska det å andra sidan inte handla om. Det var en återkommande syn i Vaggeryd att se Sörens båda söner, lillebror Felix hade nu även han startat en boxningskarriär, på tidig löptur före skolan.

På skrivare av dessa rader gjorde det eviga nötandet uppför de tvärbranta backarna vid Friluftsgården stort intryck och skapade respekt.
Den imponerade och hårda träningsdisciplinen gav resultat.

2011 blev Oliver svensk ungdomsmästare och kvalade in till ungdoms-EM. Där inledde han med att i 60 kilosklassen eliminera polacken Patrik Runowski med 9–6 innan han fick respass av ryssen Anton Bernat med 6–8.

Belöningen? En ungdomslandskamp mot Danmark förlades till Vaggeryd där Oliver vann den avgörande matchen i 70-kilosklassen mot Mohammed Al-Jawabreh och ordnade en svensk 8–6-triumf. Som sig bör fick han speakern Olof Johanssons hedespris.

2013 hade Oliver vid 17 års ålder ökast träningsdosen till mellan 10 och 13 pass i veckan, eller 576 träningar på ett år. För en 17-åring var det förstås oerhört mycket.
Men det gav resultat. Han fick starta vid junior-EM och den 25 mars 2013 blev han i Århus i Danmark nordisk ungdomsmästare genom att vinna finalen i 69 kg över norrmannen Martin Larsen med siffrorna 15–9.

En månad senare kunde han 17-åring titulera sig svensk mästare för seniorer. Det hade dessförinnan inte hänt på 30 år att en junior blivit svensk seniormästare. SM gick i Karlstad där han manövrerade ut rutinerade Simon Henriksson från Ystad med 21–12 och korades på kuppen till turneringens bäste boxare.

I maj visade han upp sig för publiken hemma i Vaggeryd. Det var i landskampen för seniorer mot England i Fenix 2 multihall. Oliver vann över den engelske ungdomsmästaren Bobby Begg och Sverige vann landskampen med 6–5 inför 400 åskådare.

Ett år senare, i maj 2014, var det meningen att han återigen skulle ha landskampboxats hemma i Vaggeryd när Italien kom på besök. Men till publikens stora besvikelse blev affischnamnet sjuk i sista stund. Kanske var det därför som Italien till slut vann med 5–4?

• 260 resdagar

2015–16 blev ett annat hektiskt år med 260 resdagar, inte så förvånande att frånvaron från studierna på Fenix-gymnasiet blev 80 procent…
I januari 2015 landskampboxade bröderna Flodin tillsammans (Felix i en ungdomslandskamp) mot Italien i Jönköping. Revanschen skrevs med siffrorna 6–3 och bröderna vann båda sina matcher.
I SM valde Oliver att tävla i mellanvikt 75 kilo och hamnade därmed i tävlingarnas getingbo och slutligen en final där Leon Chartoi från Hammarby dock blev för svår.

Nu skruvades satsningen upp inför OS i Rio de Janeiro. Det blev boxning på heltid tack vare ett stöd från SOK (Svenska olympiska kommittén) . Satsningen omfattade bland att ett OS-läger i Argentina innan året avslutades i november och december i vinnande god stil
Först vann Oliver i november Golden Glove-turneringen i Serbien. I finalen mötte han Mohamed Valid Said från Egypten. I kvartsfinalen hade han besegrat Mitja Disic, Slovenien och i semi slog han Jashid Nazari, Norge.
Dagarna före jul boxades han i landskampen mot Finland i Helsingfors (5–5) där Oliver vann över rutinerade hemmaboxaren Anti Hietala med 3–0.

• Stor förväntningar

Förväntningarna var stora inför 2016. Våren 2016 erövrade han nästa mästarbälte. Vid tävlingarna som officiellt avgjordes i Göteborg med i realiteten i Ale blev Oliver, inför ögonen på den gamle OS-hjälten, gammal idol, den tidigare olympiske boxaren Shadrach Odhiambo. nordisk mästare i weltervikt 69 kilo. Men inte nog med det.Oliver utsågs också till turneringens bäste men också mars månads bäste herrboxare i landet.

Direkt efter finalen bar det av till ett tufft träningsläger i Italien, en mil utanför huvudstaden Rom. Men i OS-kvalet i i Samsün Turkiet räckte han inte till mot stenhårde Alban Beqiri från Albanien som vann med 3–0. Kanske handlade det om en reaktion efter en hårt skruvad uppladdningen? Han kunde inte göra sig riktigt rättvisa och led av kramper i magen. Dessutom måste ena handen röntgas.
Men det fanns ytterligare en möjlighet att ordna OS-biljetten. Den chansen hade han i det sista och avgörande världskvalet i Baku i Azerbadjan i juni 2016. Där fanns fem OS-biljetter i 69 kilo att slåss om. Det började bra i Baku. Oliver vann sin inledande match i OS-kvalet mot Abel Justiniano Mina, Ecuador.
Han tog hem första ronden men Mina kom tillbaka starkt i andra då Oliver åkte på en räkning. Olivers bättre kondition tog ut sin rätt då han fick Mina mot repen större delen av sista ronden. Segern skrevs med domarrösterna 2–1. Men olägligt nog började en axelskada nu göra sig påmind i mötet med ungraren Balasz Bacskai och han föll med siffrorna 0–3. Ungraren tog sig sedermera till Rio men för Oliver släcktes OS-drömmarna.
Uppenbarligen hade det tuffa programmet med magproblem och andra skador i ett späckat program blev för mycket. Frågan var hur han nu skulle gå vidare.

• Blev proffs

Efter avslutande 3–0-seger mot malmöboxaren Alla Mallan i Jönköping i 100.e matchen skrev han med kontrakt med tyska stallet Sauerland som är Europas största proffsstall inom boxning. Kontraktet omfattade fem matcher om året.

• Debut som proffsboxare

Proffsdebuten för den nu 21-årige Oliver Flodin skedde i en fullsatt Solnahall i Stockholm våren 2017 mot ungraren Richard Hegyi. Segern där följdes av ännu en poängvinst, nu över Pavel Hryshkavets i Sport- och kongresscentret i Schwerin i Tyskland.
Den 21 april 2018 tog han sig an vitryssen Aliaksandr Dzemka i en gala i Sundsvall. Det blev seger för Oliver som vann alla fyra ronderna.
I juni 2018 åkte Oliver åter till Tyskland och tog fjärde raka poängsegern. För motståndet stod georgiern Nikoloz Gvajava. Georgierns resultatlista innehöll tio vinster (varav sju på knockout), elva förluster och två oavgjorda. Oliver tog kommandot från början men valde att spara på krutet i sin första match över sex ronder. Det finns tre viktiga ingredienser för en boxare och det handlar och räckvidd, uthållighet och smartness och Oliver visade prov på alla tre och tog sin fjärde raka seger som proffs. Domarsiffrorna skrevs till 3–0, två av domarna hade samtliga sex ronder till Oliver och den tredje hade Oliver som segrare med 4–2 i ronder.
Men nästa match, hans femte dröjde till 19 januari 2019, Efter många månaders väntan och flera inställda matcher gick han i mellanvikt. 75 kilo på en gala i Struer i Danmark gå upp mot dansken Abdul Khattab med 13 segrar på 15 matcher på meritlistan. Oliver förlorade den jämna matchen på poäng.
Den 20 april 2019 gick han sin senaste match i tävlingen Bulldog Fight Night i Göteborg. Oliver besegrade Nodar Tskhovrebadze från Georgien. Det var ett enhälligt domslut.
– Matchen gick i nya postholellet med stöd av hela Blåvitklacken. Det var riktigt kul och jag vann ju trots att jag hade ont i höften, berättar han.
Men där började eländet. Och då talar vi inte om pandemin,
– Första höftoperationen skedde ett halvår senare men jag hann inte bli frisk innan den andra höften började strula. Nu har jag opererats i höften tre gånger men har kunnat börja träna igen.
Men det är inte fråga om klassisk löpträning på vägar och i backar längre. Två pass om dagen för överkroppen är ransonen för tillfället.

• Boxning igen…

Kontraktet med det tyska profitabelt Sauerland är brutet eftersom tyskarna ansåg att proffsboxningen, åtminstone för tillfället inte har någon framtid i Sverige.
Oliver har använt pausen under skadeuppehållet till att utbilda sig till PT, personlig tränare.
Men det hindrar honom inte från att fortsätta att boxas när han är fulltränad igen,
– Framtiden? Ingen idé att stressa och få bakslag, fram på senvintern kan det möjligen bli tal om att boxas igen.

Kåre Boberg