Grimsås

Detta är en sida för en förening som är utanför vår kommun men som under många år följts av många även här i Vaggeryds kommun… Fotbollsföreningen Grimsås IF bildades 1932 på ett kafé i det lilla samhället. Mitt eget intresse (Per Bunnstad) för Grimsås IF är omfattande och det började nog åren kring 1963 när jag var elva år. Redan då var Djurgården klubben i mitt hjärta, men det blev fler andralag och främst då Östers IF, IFK Värnamo, Skillingaryds IS och Grimsås IF. Sommaren 1965 fick min bror Hans körkort och då öppnades en ny värld. Han var liksom jag fotbollstokig och vi åkte på många matcher i främst Gnosjö, Växjö, Värnamo, Borås och Grimsås. Före dess hade vi åkt med en del äldre personer.

• På denna länk finns en artikel om Bengt-Göran Brännström. (251010)

• Grimsås anno 2025 – tv och bildspel -länk till annan sida. (251011)

• På denna länk finns en artikel om Kenneth Nyström. (251016)

• På denna länk finns en artikel om Grimsås i Rekordmagasinet. (251017)

1963 tog sig Grimsås upp till division 2. 1964 blev det silver och i en dramatisk serieavslutning 1965 serieseger.
Höjdpunkten för mig inträffade då när Grimsås vann division 2 som då var landets nästa högsta serie efter allsvenskan. Det blev en kvalgrupp på fyra lag där vinnaren och tvåan skulle flyttas upp i allsvenskan. Men före dess lite om serieavslutningen i division 2 östra Götaland som blev minst sagt dramatisk.

Jag och min bror Hans var två av de 7.500 på plats på klassiska Valhall i Gnosjö för att se hemmalaget ta sig an serieledande Öster. Gnosjö behövde vinna för att klara sig kvar i tvåan, Öster var tvingad till vinst för att om möjligt vinna serien.
Öster hade 1–0 i halvtid och verkade gå mot seger samtidigt som Åtvidaberg såg ut att besegra Grimsås. Det blev också 2–1 till Åtvidaberg och man kan gissa att det var täta telefonkontakter Åtvidaberg – Gnosjö emellan.

Gnosjö vände underläget mot Öster och vann med 3–1. Därmed blev Grimsås seriesegrare och givetvis var besvikelsen stor bland Växjölagets supportrar. Jag var ju inte bara anhängare av Grimsås, även av Öster. Jag tror ändå att det var uppstickaren Grimsås jag höll på. Jag kom ju själv från en liten ort, Horda som var ganska jämförbar i befolkningsantal med Grimsås. Då 1965 bodde det kring 420 personer i Horda mot i dag kring 360.

Nu handlade det inte om att man värvat ihop en massa ”dyra” spelare utan alla i laget kom från Grimsås eller dess omland. Alla spelare hade ett yrke vid sidan om fotbollen och det var på den här tiden när man inte hade något direkt betalt för att sparka på en boll…

Visst kostade det att spela i nästa högsta serien men man hade ett fantastiskt stöd av IKO Kabel (läs mer) och fotbollsintresset var grundmurat här i gränstrakterna Småland – Västergötland emellan. Smålandsgränsen ligger bara tre kilometer bort och till Smålandssamhället Hestra är det bara åtta kilometer.
1965 bodde det 503 personer i lilla Grimsås. I dag är det en bit över 700 invånare och man tillhör Tranemo kommun. Under två år som studerande i Borås 1974–1976 blev det nog i snitt ett par resor i veckan genom Grimsås. Givetvis stannade jag när det var match där.

Grimsås hade ett kabelföretag som var den arbetsgivare som dominerade och företaget stöttade verkligen ortens fotbollslag.

Motståndare i kvalet blev Gefle, Brage och Göteborgslaget Gais. Det började med att Gefle bortabesegrades med 1–0.
Detta utspelade sig den 17 oktober som var en söndag, men det var aldrig aktuellt att vi skulle resa dit. Givetvis lyssnade vi på radion och glädjen var stor när Grimsås vann.
Målet gjordes på straff av hårdskjutande Kenneth Nyström. Senare i livet kom Kenneth och jag att bli arbetskamrater på Finnvedens redaktion i Gislaved. Det var på 1990-talet. Jag var journalist och Kenneth annonssäljare. Vi blev goda vänner och mer än en gång pratade vi fotboll och speciellt om matcherna 1965.
Det talades om att Grimsås inte hade råd att gå upp i allsvenskan och att man inte gav allt i matcherna. Kenneth svarade aldrig ja eller nej på frågan utan det blev bara ett leende.
Ser man till vad som utspelade sig på arenorna så skulle Grimsås utan tvekan ha varit en värdig gruppvinnare eller åtminstone tvåa.

Första omgången kvalomgången 17/10:
IK Brage -Gais 1–2
Gefle IF – Grimsås IF 0–1

Gais	1	1	0	0	2–1	2
Grimsås	1	1	0	0	1–0	2
Brage	1	0	0	1	1–2	0
Gefle	1	0	0	1	0–1	0

Nu väntade andra matchen och spel i Grimsås

Så var det dags för den andra omgången den 24/10 och Grimsås skulle ta emot Brage från Borlänge.
Erik Sjöberg från Skillingaryd var en av drygt 15.000 som tog sig till Grimsås vid mötet med Brage i oktober 1965:
– Jag körde och med i bilen var också Stig Sandin och Allan Doolk, minns Erik.
Alla tre i bilen var fotbollsspelare i SIS.
– Vi åkte i mycket god tid och stannade och fikade hos min syster som då bodde i Gnosjö. Vi var nog på arenan i Grimsås 2–3 timmar före matchstart och Magnus Bank och Evy Roskvist underhöll före matchen. Stig Sandin var kortväxt men han lyckades klättra upp en bit på en flaggstång och såg hela matchen därifrån.
Skillingarydstrion åkte på kvällen till danspalatset Folkets Hus i Värnamo och givetvis iförda Grimsåsmössor.

Bengt Fält som varit fotbollsledare i Klevshults SK i 50 år hör till dem som kommer när vi har en träff kring Grimsås.
– Ja, det missar jag inte, säger Bengt som mycket väl minns kvalmatchen mot Brage 1965.
Det finns utmärkt artikel från 2022 i Värnamo Nyheter där Bengt intervjuas. Se artikeln på denna länk (inloggning krävs).

Bertil ”Gölgåsarn” Gunnarsson var en annan av dem som åkte från Skillingarydstrakten till Grimsås.
– Jag fick körkort först senare detta år, säger Bertil som den 4 oktober detta år hade fyllt 18.
Lennart Bengtsson körde och med var även Christer och Tage Bengtsson.
Bertil säger att det var en stor upplevelse att få se lilla Grimsås spela mot Brage. Han hade ju annars sett Grimsås i flera matcher och då i tvåan.

Här är andra länkar där i vissa fall inloggning behövs – länkarna kommer snart

En timmes bilresa

Från Skillingaryd har vi knappt fem mils körning till Grimsås, beroende på vägval. Man kommer dit under en timmes restid.
1965 handlade det om att hitta parkeringsplats för det var allt annat än lätt att ställa bilen någonstans. Jag minns det inte men det har berättats att arrangörerna stod för ett kanonbra arrangemang där allt flöt väl denna dag då här fanns 30 gånger så mycket folk som en vanlig lördag. Den officiella publiksiffran var 15 520.

Så var jag på plats i Grimsås denna lördag den 23 oktober 1965. Min bror Hans Bunnstad hade rattat bilen och med var även jag och Hans kompis Bengt-Olof Björkman.
– Jag vill minnas att vi fick parkera långt ute på en åker, minns Hans.

Vi kom in och jag har än i dag ett svagt minne var vi stod för att få en glimt av allt på planen. Jag vill minnas att det var på ena långsidan ganska nära mittlinjen.

Andra omgången 23/10
Gais – Gefle 3–1
Grimsås – Brage 0–2

Gais	2	2	0	0	5–2	4
Barge	2	1	0	1	3–2	2
Grimsås	2	1	0	1	1–2	2
Gefle	2	0	0	2	1–4	0

Det skulle bli en avgörande omgång och för Grimsås gällde det att förmodligen vinna över Gais för att säker på ett allsvenskt kontrakt. Oavgjort skulle möjligen också räcka. Gais behövde också minst en poäng.
Vi satt på huvudläktaren som flera gånger tidigare på Ryavallen i Borås. Det var länge, länge 0–0 och Grimsås hade möjligheter att ta ledningen. Så med cirka 15 minuter kvar att spela var det i stället Gais som gjorde 1–0 och det kändes inget vidare. Sedan kom 2–0 i slutminuten och ridån gick definitivt ned.
Med facit i hand och med tårarna borta så kom det senare ändå en glädje att lilla Grimsås var så nära ett avancemang till högsta serien.

Så här skriver Gais på sin hemsida om matchen: Två segrar var ingen garanti för avancemang, så nu gällde det att ta minst en poäng mot kabellaget Grimsås. Matchen spelades på Ryavallen som var genomdränkt av ett ordentligt skyfall. Underlaget gjorde spelet chansartat inför drygt 14 000 åskådare, där en stor del var tillresta Gaisare. I första halvlek var det bara turen som räddade Gais från ett baklängesmål. Inte förrän en bra bit in i andra halvlek kommer målet som förlöser tillställningen. Hasse ”Guldfot” Samuelsson gör sitt fjärde kvalmål genom en mycket vacker nick. Leif Wendt ökar på till 2–0 vilket också blir slutresultatet.

Boråskrogarna lanserade inför matchen maträtten ”makrill med grimsås”, och Gaisarna var självsäkra;
– Jo, jag minns särskilt det, att det var en slogan vid matchen, säger broder Hans Bunnstad.

Tredje omgången 30/10:
Brage – Gefle 1–1 (i Stockholm)
Gais – Grimsås 2–0 (i Borås)

Gais	3	3	0	0	7–2	6
Brage	3	1	1	1	4–3	3
Grimsås	3	1	0	2	1–4	2
Gefle	3	0	1	2	2–5	1

Personligen fick jag på Ryavallen uppleva en av mina lyckligaste dagar 37 år senare. Då satt jag på pressläktaren för att föreviga mötet Elfsborg – Djurgården. ”Mitt” lag vann och det blev SM-guld för Djurgården som hade bland andra Kim Källström och Johan Elmander i laget.

Även om Grimsås missade allsvenskt spel så fortsatte man att vara en storklubb med den tidens mått. 1985 var man nära att kvala till allsvenskan igen och totalt spelade man 18 säsonger i landets näst högsta division.. Lägger man till serien under så kommer man upp i 35.

Jag såg många fler matcher med Grimsås både före och efter kvalserien. Här är tre biljetter som jag sparat.

I dag är tillvaron en helt annan. Grimsås spelar i lägsta divisionen, sexan och årets tabell 60 år efter kvalet till allsvenskan har följande utseende och målskyttar:

Även om A-laget är i botten så är ungdomsverksamheten toppen.

Per Bunnstad