Göran Lindblad – nummer 8 i Skivaryds Hall of fame

Den 11 mars 2022 fyllde Göran Lindblad, Vrigstad, välkänd landslagsman i fotboll mot Danmark 1956 90 år. Detta är en hyllning till denne hedersman och hans kometkarriär som i Waggeryds IK:s vita töja på 80 otroliga dagar bar honom från från de pittoreska små arenorna i Smålandsserien division II till svenska A-landslaget och nationalarenan Råsunda.

Inlagt onsdag 12 oktober 2022 på gamla.skillingaryd.nu/skivaryd. Inlagt här 30 januari 2023

Vi skrev den 4 augusti 1956. Industrisemestern var över och nu stundade arbetsamma dagar efter den loja semesterledigheten. Genom det pastorala västgötska landskapet rullade en gul turistbuss från Vaggeryd, med skylten Abonnerad över vindrutan, västerut med destination Trollhättan väg till seriepremiären i division II Västra Götaland.
I bussen satt Göran Lindblad.

Anade Göran och hans lagkamrater vad som var på gång? Kanske eftersom det fanns många goda tecken att skåda i skyn. Återkomsten till tvåan år 1955 efter 12 år hade resulterat i nytt kontrakt på våren 1956 för Waggeryds IK, trots att laget stora stjärna Sven ”Gliet” Eliasson hade missat större den av vårsäsongen 1956 med en knäskada. Men nu var ”Gliet” tillbaka, spelsugen och stark.

Ända sedan Lennart Doolk hade flyttat till Helsingborg 1953 hade anfallsspelet för WIK dock inte tänt på samtliga cylindrar. Men nu var det problemet åtgärdat med ett lovande nyförvärv. Den 24-årige Göran Lindblad hade knutits till WIK när hans moderklubb Vrigstads IF hade bestämt sig för att pausa fotbollen.

När buss efter matchen vände hem mot Vaggeryd var Göran efter två fullträffar redan något av en kändis i fotboll-Sverige. Det var så hans 80 dagar långa resa från obemärkthet till kändisskap startade.

I tävlingsdebuten för WIK, en DM-match mot division III-laget IFK Värnamo några dagar tidigare sköt Göran tre mål på Finnvedsvallen när gästerna, utan ”Gliet” vann med 7–0.

I kvartsfinalen väntade Östers IF. Stig Svensson och hans mannar höll till i trean och hade bevisligen en del att lära: 10–0 slutade matchen och Göran Lindblad sköt ytterligare tre mål.
Men det handlade ju om ”småhandlare” som Öster och IFK Värnamo. Högre krav ställdes: Med Gunnar Gren tillbaka i svensk fotboll lovande västra Götalandstvåan just den här säongen 1956–57 att bli något alldeles extra, en verklig ”Supertvåa”. Publiksiffrorna från den följande säsongen skulle mycket riktigt göra en majoritet av vår tids allsvenska lag gröna av avund!

Förväntan triggade intresset. Publiken verkade inte kunna få nog, trots att seriespelet ännu inte hade inletts. När WIK åkte till Jönköping för semifinal i DM kom över 2 000 till Stadsparksvallen – returen i Vaggeryd som Göran Lindblad avgjorde med två mål drog över 3 000 personer!

På Edsborg Trollhättan såg 3 044 åskådare WIK vinna seriepremiären med 4-0 och Göran Lindblad blev tvåmålskytt och publikfavorit. JP:s sportchef Bertil Möllerström fanns på plats och blev helt begeistrad.
”Waggeryds IK har sannerligen gjort ett fynd när Göran Lindblad värvades. Grabben går fram med stormsteg och sköt två mycket vackra mål, det andra och Waggeryds sista efter en jättesnygg raid”.

Men Trollhättan var en sak; dög han mot de allra bästa? Svaret kom när Elsborg, som siktade mot allsvenskan, kom till Vaggeryd den 9 augusti 1956. 3 500 personer, bland dem UK-basen Putte Kock, såg Göran utjämna Elfsborgs ledningsmål och spika slutsiffrorna 1-1.

Sedan rullade det bara på:
12/8 WIK – Kinna 5–2. Ett mål av Göran. Publik: 1 462.
15/8 Husqvarna – WIK 0–2. Ett mål av Göran. Publik: 4 000.
19/8 WIK – Skara 5–0. Två mål av Göran. Publik: 4 095.
26/8 Oddevold – WIK 1–3 . Ett mål av Göran. Publik:7 021.
2/9 WIK – Fässberg 5–2. Publik: 2 400.
9/9 Norrby – WIK 2–3. Publik:7 108.
23/9 WIK – J-Södra 3–2. Ett mål av Göran. Publik:6 890 ( i verkligheten 7.300)
29/9 Örgryte – WIK 0-4. Två mål av Göran. Publik: 25 146.
7/!0 WIK – Örgryte 1–6. Publik:9 460 officiellt, i realiteten 12 000.
14/10 J-Södra – WIK 2–1. Ett mål av Göran. Publik: 7 515.
21/10 Sverige – Danmark 1–1 . Mål för Sverige: Henry Thillberg, Danmark: J-P Hansen. Publik: 37 000.
3/11 WIK – Halmia 3–1. Publik: 1 200.

De tolv målen på de tolv första seriematcherna väckte enorm uppmärksamhet. Det är en sak att de lokala journalisterna som Möllerström på JP, Lennart Halldorf på Smålands Allehanda och Gustav Kapellner på Smålands Folkblad var lindrigt talat entusiastiska. Men alla instämde. Såväl Putte Kock , som var lagledare för landslaget, som Gunnar Gren jämförde till exempel Lindblad med självaste Nisse Liedholm.

Putte Kock hade stora problem. Efter att blågult havererade mot Norge på Ullevaal i Oslo i september blev det stor förändringar i laget när Danmark väntade på Råsunda den 21 oktober. UK gav inte bara ”Gliet”Eliasson utan även Göran Lindblad och Lennart Nilsson chansen, en händelse som är inskriven i den svenska fotbollshistorien.

Historien om den förödmjukelse som Göran Lindblad sedan utsattes för när han av landslagstränaren Joseph ”Pepi” Stroh beordrades fejka en skada (endast skadade spelare fick bytas) har blivit fotbollshistoria som ständigt berättas i olika media. I Jesper Högströms bok om det svenska landslagets 100 är det endast denna händelse som fått plats i historieskrivningen av tiden mellan VM-kvalet 1954 och VM 1958.

Både ”Putte” Kock och ”Pepi ” Stroh fick sparken men Göran Lindblad fick trots det inte återupprättelse, trots att han enligt många ansåg att han var klar bäst av de tre WIK-spelarna och rimligen borde tagits ut till den senare inställda bortalandskampen mot Ungern. Men det var väl så att han låg närmast till hands att offras eftersom övriga spelare i kedjan hade försänkningar i landslagets uttagningskommitté. När Göran dessutom i omklädningsrummet efter matchen berättade sanningen om ”skadan” för den församlade journalistkåren, samtidigt som Putte Kock i ett annat hörn gav sin version var det inte att undra på att det kom att skrivas spaltmil om vad som hänt.

För Göran Lindblad gick fotbollslivet vidare. Bevakningen och tacklingarna blev allt hårdare i takt med att motståndarnas lärde sig hur WIK spelade.

Med Sven Eliasson och Göran Lindblad på plan var WIK dock en ett helt annat lag än utan de två nyckelspelarna. Den knäskada Göran ådrog sig på Lövåsvallen i Billingsfors i maj 1960 blev förödande för Göran Lindblad och för WIK. Utan Göran ramlade WIK ur andradivisionen och han spelade heller inte mer i WIK-tröjan. Det comebackförsök han gjorde i J-Södras 1961 var fruktlöst. Knät höll inte för påfrestningarna.

Det blev av en ren slump så att vi träffades på dagen 65 år efter landskampen mot Danmark i Görans och makan Eivors vackra villa i Vrigstad. I tre timmar samtalade vi runt kaffebordet, men inte så mycket om fotboll som man hade kunnat tro. Fotboll är viktigt, men trots allt inte hela världen.

Görans är tveklöst starkt präglad av sin uppväxtmiljö. Föräldrarna var lantbrukare och pingstvänner men lät inte religionen hindra sonens idrottsutövning. Än i dag känner Göran stor tacksamhet mot föräldrarna som gav honom möjlighet att utveckla sina intressen, vilket inte var en självklarhet för 70 år sedan. Ödmjukheten från hemmet har han burit med sig genom hela livet.

Uppväxtmljön gjorde det dessutom lätt för honom att acklimatisera sig i WIK där flera spelare hade liknande bakgrund. ”Gliet” Eliassons föräldrar och syskon var medlemmar i Svenska Missionsförbundet och mittfältaren Lennart Nilssons pappa Reinhold var kyrkvaktmästare med hela familjen engagerad i det kyrkliga arbetet.

Göran drog som fotbollspelare fördel av sin gedigna idrottsbakgrund som gav honom spänst, tajming och löpstyrka. Friidrotten var vid sidan av fotbollen ett stort intresse. Seriematcherna i fri idrott på idylliska idrottsplatser runt om på det småländska höglandet minns han med stor värme, liksom mästerskap, som Landsbygdsmästerskapen. Bland annat tävlade han i friidrott på sin blivande hemmaarena Vaggeryds Idrottsplats.

På 100 meter klockades Göran för 11,5, han hoppade 185 (i kalifornisk rullstil) i höjd och hoppade 6,11 i längd. Allt som resultat av ren och oförfalskad idrottslig glädje. Märk väl på primitiva banor och utan stöd av kompetenta tränare.

90 årsdagen firade Göran på främmande ort tillsammans med makan Eivor, barn och barnbarn.

Kåre Boberg